du är allt och så mycket mer

Allting kanske ser bra ut på utsidan, men insidan då?
Där kraschar allting totalt. Precis just nu.
Jag kan bara stå där, stå där och ta emot, acceptera, bara titta på.
För jag har inget val, jag kan inte göra något.
Bara finnas där. Det gör ont. Så grymt jävla ont!
Samtidigt som jag försöker hjälpa andra upp, så sjunker jag längre ner.

Och just nu orkar jag inte.
Även fast jag vill. Vill mest av allt.

Jag har hamnat på botten igen, långt därnere.
Och det är för långt för att klättra upp, iallafall just nu.
Och jag vet inte vad som tynger mig mest, men det är tungt att bära.
Jag är tom på ord.

Jag vill bara vara just nu, bara vara här och nu.
Inte behöva tänka, inte behöva göra någonting. Bara vara!

Hjälp mig inte upp när jag fallit,
utan hjälp mig när jag håller på att falla.
Det är då jag behöver det som mest.