Att en sån liten människa kan ändra så mycket.

Dessa dagar har melissa lärt sig någonting nytt varje dag. Hon tar in allting just nu. Och jag blir så varm i hjärtat att bara se hur hon utvecklas, till en egen liten individ. Att en sån liten människa kan fylla ens hjärta fullt med så mycket kärlek. 
 
Hon har lärt sig att verkligen krypa framåt, lipa, fladdra med tungan, high five, och framförallt säga sitt första ord, mamma. Aldrig trodde jag att hon skulle säga det ordet som ett första ord, trodde mer det skulle bli tack, nej eller vad som helst. Men mamma, upprepande gånger flera ggr per dag, speciellt på kvällarna när vi har våran rutin på att tjafsa på varandra. Blir tårögd av nästan tanken.
 
Jobbar natt just nu, lyssnar på musik, kikar jobb, lägenheter. Försöker ordna upp mitt liv. Imorgon bitti ska jag ringa två stycken hyresvärdar, ska dra till med en snyfthistoria så ska jag nog kunna få tag i lägenhet. Egentligen kan jag ju få via ehb, men ingenting jag blivit nöjd med som jag tittat på. Vore guldläge och få en 3a. Men då är hyran istället så jäkla hög, och jag vågar inte chansa. Jag hade kunnat chansa om jag var själv, men nu har jag melissa och tänka på. Och sören. 
 
Ångesten har jag inte riktigt känt av på ett par dagar nu. Men vet att den bara kan smälla fram igen rätt som det är. Var hos läkaren tidigare idag, fick en remiss till akut psykiatrin i uppsala. För att få utredning vad för ångestdämpande som skulle kunna hjälpa mig. Men när hon nämnde att jag skulle må sämre dom första veckorna när jag tar medicinen skrämde mig lite. Jag orkar inte må dåligt så länge? Jag vill bara ha något som verkar för stunden, det hade hjälpt mycket. Men jag antar att det inte fungerar så..
 
 
Kommentera inlägget här: