Kanske inte lika mycket uppdatering numera.

Inte skrivit på ett tag. Igen... Det är inte lika kul att skriva med det här internet och utan kommentarerna. Så det blir lite pauser nu, eller tills jag kommer på något att skriva om eller att berätta något eller då jag bara har tråkigt.

Veckan gick fort, var även till gymmet häromdagen med hanna. Annars har det inte hänt så mycket mer. I fredags var planeringen att åka in till city och möta upp marcus, men jag hade inte fått mina pengar ännu från gerald, så jag blev hemma. Somnade tidigt också. Bestämde även med sadie och compani att jag skulle bli upphämtad 4.30 på lördagen, för vi skulle till något vattenfall osv, men när jag väl vaknade upp så orkade jag inte kliva ur sängen, men när han stått vid huset och väntat in mig, så tänkte jag att det kanske är bäst att jag följer med, det kan bli kul? Men när jag kom åkte dom. Och grejen var att jag kunde inte skicka sms till dom, för mina pengar hade precis tagit slut, så den sög. Men det var lugnt, såg bilderna, och jag blev väl lite avundsjuk, hade velat åkt dit nu i efterhand.

Lördagen sov jag ut, mötte upp hanna i dee why och sen gick vi runt där, jag tog en glass hon drack sina små fästisar. Sen åkte vi hem till mig och slappade, vi köpte även en fryst pizza på hemvägen och gjorde i ordning den, helt okej. Och sen började vi fixa oss för kvällen, och all kraft som jag gav hanna för att hon skulle bli pigg och taggad, så tror jag nog att jag gav för mycket så att min försvann. Så jag var mest irriterad osv på slutet av natten. Men kvällen var awesome! Vi var först på centrey krogen, och sen åkte vi vidare till kings cross. En galen kväll, och det slutade sen med att vi tog taxi in till stan igen och där tog vi bussen till dee why där vi tog taxi till mig och sov där.

Idag skulle vi tagit en promenad, men så blev inte fallet. Eller inte som planerat i allafall. Vi vaknade sent, och sen skulle vi gå till dee why, men ja vi hittade inte. Så det slutade med att vi tog bussen dit. Där vi tog nästa buss till warringah mall, åt middag och sen handlade lite smått och gott inför kväll. Sen tog jag bussen tillbaka till dee why och tog taxi hem. Jag var för lat för att vänta in nästa buss. Jag tror inte jag riktigt tycker om att bo här uppe, kan inte sätta fingret på varför heller. Men jaja, jag ger allting lite tid. Tur att jag tycker om familjen i allafall. Annars vore det illa.

Har precis skypat med mamma och pappa + familjen dahlman. Så ska strax gå in till mig och ta det lugnt, ladda upp lite med godsaker och sen slå igång en film innan min dator dör, för den varnar nämligen för batteritorsk och laddaren är i min lägenhet. Ska även börja träna fulltid nu, då jag inte kommer i min nyårsklänning, mitt självförtroende har sjunkit nu, jag som alltid har haft bra självförtroende. Och nudå? Zero. Ni som känner mig tillräckligt väl, vet hur mitt självförtroende är. Träna varje dag i veckan och få min kroppsvikt igen. Usch, tänker aldrig mer klaga på dom som går upp i vik i utländerna typ usa, australien osv. För det är sanning, man går upp i vikt här. Det är helt sjukt hur fort man gör det också. Men, man är bara i australien en gång, i allafall dom flesta. Så det är okej. Men idag var det en dålig dag, mycket dålig dag. Det kan nog hanna hålla med mig om. Men det blev genast lite bättre när jag fick prata lite med mamma,pappa och suzanne.

Jag saknar min suzanne & sara extra mycket idag <3
114 dagar.

puss&kram
/ emelie lindqvist.

<3

There comes a time in your life when you realise that if you stand still, you will remain at this point forever. You realise that if you fall and stay down, life will pass you by.
Life's cicumstances are not always what you might wish them to be. The pattern of life does not necessarily go as you plan. Beyond any understanding, you may at times be led in different directions that you nevere imagined, dreamed, or designed. Yet uf you had never put any effort into choosing a path, or tried to carry out your dream, then perhaps you would have no direction at all.

Rather than wondering about or questioning the direction your life has taken, accept the fact that there is a path berfore you now. Shake off the ''whys'' and ''what ifs'', and rid yourseld of confusion. Whatever was - is in the past. Whatever is - is what's imporant. The past is a bried reflections. The future is yet to be realised. Today is here.

Walk your path one step at a time - with courage, faith, and determination. Keep your head up and cast your dreams to the stars. Soon your steps will become firm and your footing will be solid again. A path that you never imagined will become the most comfortable direction you could have ever hoped to follow.

Keep your belief in yourself and walk into your new journey. You will find it magnificent, spectacular, and beyond your wildnest imaginings.



Ni kommer förbli dom allra bästa.

Ett hejdå, men vi ses snart igen.

Fick ta ledigt imorse eftersom febern inte riktigt hade släppt ännu, och huvudvärk var kvar (är fortfarande kvar). Så när barnen skulle åka iväg till dagis, så gick jag ut och kramade om dom, hårt. Fanns inga ord att säga, mer än att jag flyttar nära victoria, och att min nya kompis kommer till dom istället. Men dom kommer säkert ha lika kul med henne, det vet jag. Dom accepterade mig rätt fort, så varför skulle dom inte göra det med henne? Jag hoppas bara dom pratar om mig som dom gjorde om victoria. Men det var bra jobbigt, att krama om, säga hejdå, osv. Men jag kommer igen på lördag eller söndag och säger hejdå på riktigt, ska även försöka fixa någon present, har min planer. Men vet inte hur det ska gå. Ska fråga mamma och pappa om råd ikväll.

Gerald hämtade upp mig vid lunch, då jag hade packat klart. Resväskan var ännu mer full än var den var innan jag kom hit, då kanske det är rätt illa? Hade även handbagage, en stooor påse med skor och dataväskan. Illa, illa, illa. Påminelse till mig själv (inte handla mer)!! Men det bryter jag nog i helgen, för jag har nämligen hittat en tröja. Dumma lilla mig.

Har precis blivit hemmastadd i min lilla lägenhet, sovrum med kokvrå och badrum. Jag kommer att trivas här, och jag hoppas samma sak med familjen. Tog någon timme eller två att packa upp allting, så nu är jag helt slut. Gerald är och hämtar bill och sen ska jag försöka fixa något att äta, är superhungrg. Inte ätit på cirka 1-2 dygn pga febern.

Slänger upp ett par bilder på min nya lägenhet (okej ett hus på tomten) men det räknas väl som en lägenhet?


Nu är även marcus på gång hit, han tog flyget vid 6 på morgonen, helt sjukt att han faktiskt kommer hit, till sydney i australien? Kommer bli skönt att träffa en från enköping. Underbar känsla. Sen är det bara vänta på nästa flyg som kommer lastat med min familj. I november dock, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Nu ska jag slappa tills gerald och bill kommer hem. Ska ta och rota igenom deras skafferi, haha.

puss&kram
/ emelie lindqvist.