du är allt och så mycket mer

Allting kanske ser bra ut på utsidan, men insidan då?
Där kraschar allting totalt. Precis just nu.
Jag kan bara stå där, stå där och ta emot, acceptera, bara titta på.
För jag har inget val, jag kan inte göra något.
Bara finnas där. Det gör ont. Så grymt jävla ont!
Samtidigt som jag försöker hjälpa andra upp, så sjunker jag längre ner.

Och just nu orkar jag inte.
Även fast jag vill. Vill mest av allt.

Jag har hamnat på botten igen, långt därnere.
Och det är för långt för att klättra upp, iallafall just nu.
Och jag vet inte vad som tynger mig mest, men det är tungt att bära.
Jag är tom på ord.

Jag vill bara vara just nu, bara vara här och nu.
Inte behöva tänka, inte behöva göra någonting. Bara vara!

Hjälp mig inte upp när jag fallit,
utan hjälp mig när jag håller på att falla.
Det är då jag behöver det som mest.

för det ekar i mitt huvud

Ja, jag är full. Men so what?
Man kan väl skriva för det.

Känner bara en kniv i ryggen just nu.
Det gör ärligt talat jätte ont. Det svider.
När gränsen är nådd, då är den det.
Gränsen är snart här, tråkigt men sant.
Om inte gränsen redan är här förstås?

Jag vill flytta härifrån och lämna den här stan, med alla dessa jävla äckliga falska ex, ragg och vänner! Och jag är tamefan seriös.
Så när ska jag visa modet att ta den chansen? Stannar jag här så exploderar jag snart.
Visst i varje stad är det såhär, men det känns bra för stunden om man drar, sen får man väl dra igen om det blir samma problem. Men den här staden består bara av lögner, skitsnack och otrohet.

Trött på det här!
Så grymt jävla trött!
Du har förstört min tillit sen du förstörde mig i alla dessa 6 år.
6år av olycka i något jag trodde jag kunde få lycka i.
Fyfan.

211009

Life is about trusting our feelings and taking chances, losing and finding happiness,
appreciating the memories and learning from the past.