det är så mycket jag vill ha sagt!

Jag vill skriva, skriva av mig, allting som verkar ha en vikt, minsta lilla detalj.
Om mig, om dig, oss och er. Men jag har tappat gnistan, jag har ingen trygghet.
Känner mig vilsen, liten och värdelös. Liten på jorden.

Jag låser in alldeles för många tankar i för små utrymmen.
Och snart blir det för mycket, att allting en dag kommer att explodera,
jag kommer följa med i explosionen.

Ibland önskar jag att jag vore en människa som inte tänkte något alls. Jag önskar jag bara kunde blunda, önska och sluta känna. Men det spelar ingen roll hur hårt jag kniper mina ögon, för hur mycket jag än önskar, så finns fortfarande smärtan kvar.
För jag orkar inte tänka, spekulera eller bry mig om saker jag ändå inte kommer orka ha kraften att ta itu med. Inte här, och inte nu.

Idag har det varit en dag som bara slutade i kaos. Jag förlorade kriget.

Ungefär som ett knytnävesslag i magen, som i att bara ge upp.
Ungefär som fan helvetes jävla skit, ja ungefär så.
Don't panic, just smile och låtsas som ingenting, men jag tror jag behöver bli räddad just nu.



/ godnatt världen.
Suzanne:

Jga finns här och räddar dig! kommer hem idag ist! älskar dig <3

Kommentera inlägget här: